Nu när jag visste att det skulle bli rättegång så blev jag mycket mer nervös, men samtidigt såklart glad. Men om jag skulle fått välja så skulle jag gärna vilja skippa allt detta, men samtidigt inte. Jag ville få han dömd för det han gjorde såklart. Tiden gick och det började närma sig. Jag blev mer och mer nervös för varje dag som gick. Jag hade ingen direkt bild om hur det skulle vara, mer än sånt man har fått ifrån filmer. Det spred sig i skolan, antagligen för att A hade sagt det. Jag fick höra att många från skolan skulle dit. Det gjorde inte saker direkt bättre...
Dagen var här, och jag och mamma åkte till malmö för att träffa min advokat för att gå igenom hur det går till och försöka förbereda mig. Jag ville bara att allt skulle vara över. När allt var klar med advokaten så gick vi till Tingsrätten tillsammans. När vi gick igenom dörrarna fick vi gå igenom en säkerhetskontroll, vilket gjorde mig ännu mer nervös för då slog det mig att det verkligen händer. Efter det gick vi till den våningen vi skulle vara på och där väntade bla min farmor, farfar, personal från skolan och elever från skolan. Efter ett tag när jag hade sagt hej till alla såg jag han, A, och hans föräldrar samt en annan tjej. Jag var jätte nervös... Jag försökte se stark ut.
Plötsligt hördes det i högtalarna att vi skulle gå in i salen. Jag blev visad vart jag skulle sitta någonstans. Rummet var fyrkantigt. Längst bak var det stolar till besökande, på sidorna fanns långa förhöjda bord och jag satt på ena sidan och A på andra sidan. Längst fram satt domaren och en massa andra folk bredvid sig. Jag fick sitta bredvid min advokat, min lärare och min lärares advokat. Min lärare hade blivit anmäld av A för sexuella trakasserier mot mig (som inte var sant). Tror att han gjorde det som en hämd mot att läraren anmälde A. Men det lämnar jag utanför denna historien. I mitten av salen stod en kamera, den rörde sig mot den som pratade.
När jag hade satt mig börja hela jag skaka av nervositeten. Det började med att jag berättade hela händelsen, och sen ställde dom frågor till mig. Sen efter det gjorde A samma sak. Han nekade till allt. Jag blev så frustrerad. Sedan började utfrågningarna. A´s historia stämde inte ihop med hans svar på frågorna och alla förstod att han ljög. När dom frågade ut mig var jag inte lika nervös när jag tänkte på hur nervös A måste vara efter som han måste ju förstått att inget han säger hänger ihop. Jag svarade på frågorna med ren sanning. Så det var inget svårt. Sedan kom eleven fram som fick bli mitt vittne och berättade om min reaktion.
Tillslut var det över och vi fick lämna salen för dom skulle komma fram till någon dom. Så fort jag gick ut ur salen kom tårarna, jag slappnade av. Hela tiden hade jag satt och skakat och kroppens muskler var som spagetti när jag gick ut. Min mamma, farmor och farfar kramade om mig och sa att jag gjorde jättebra ifrån mig, och att jag pratade klart och tydligt. Dom var också frustrerade för dom märkte ju också att A bara ljög hela tiden, inget han sa hängde ihop. Även hans advokat hade svårt att försvara honom. Min mamma fick en kommentar från A´s mamma om att vi bara var ute efter pengar, mamma svarade bara "håll käften". Och det fick mig att skratta, vilket var skönt.
Efter pausen så blev vi inkallade för att höra domen. Helt ärligt förstod jag inte riktigt vad dom sa när domaren sa domen, det var som jag kallar det, domarspråk. Men det jag uppfattade var att A hade blivid dömd för sexuella trakasserier, men jag var inte helt säker. Dom sa en massa andra saker med. Efter det fick vi gå ut och den första blicken jag får är från min mamma som ler. Och då förstod jag att A hande blivit dömd. Min advokat och jag går ut och möter min mamma och farmor och farfar. Dom kramar om mig ännu en gång och säger att jag var jätte duktig. Advokaten skakar min hand och säger att papper kommer att bli hemskickade och att han kommer att höra av sig ang skadeståndet.
Vi går mot utgången med vars ett leende på läpparna. Glada att det gick som vi ville. Jag säger hejdå till farmor och farfar sedan går jag och mamma till tåget för att åka hem. När vi står och väntar så ringer jag min pappa och berättar hur det gick och han blev också jätte glad. Jag och mamma kommer hem och är glada för att allt är över.
Efter en tid fick jag veta att A hade överkagat. Jag som hade slappnat av så mycket och var glad att det var över blev nervös och arg igen. Fallet skulle tas till Hovrätten, men med hjälp av kameran fick dom filmen och dömde efter den. Jag fick veta någon dag innan studenten att han blev dömd ändå. Jag blev glad igen och nu var det äntligen slut, det var jag helt säker på. För nu hade ju även Hovrätten dömt han så nu är det över på riktigt.
Det slutade bra, och alla blev glada som var på min sida. Jag hoppades på att A inte skulle göra något för det gjorde mig lite nervös, men inget har hänt. Efter studenten har jag inte sett han eller hört något från han. Jag har inte tagit med allt, det finns mycket som fattas men det får utebli pga av att jag inte kommer ihåg till 100%. Om ni har frågor eller synpunkter kan ni skriva till mig på chatten på Faceook.
En sanning vann över tusen lögner'
Emma
